Det skiljer endast ett och ett halvt år på mig och min syster. Man kan tro att vi står nära varandra men det är väl sisådär i perioder vi ens kan vistas i samma rum. Vissa dagar går det jättebra och vi kan skratta och prata. Medan vissa dagar så vill vi nästan döda varandra. Men det är väl så det är med syskonkärlek? Vi är vekligen inte lika varandra då hon har mammas näsa,ögon,mun ja hela kittet. Medans jag har pappas gener rakt av (förutom snoppen och hår på brösten ah ni fattar).

'

Jag kan inte sätta upp en lista rakt av på t.ex hoppa bungyjump och sådant för då skulle jag stressa sönder mig själv om jag inte fick något gjort :p. Nej nej jag har ett enda mål i mitt liv och det är att leva livet fullt ut. Ta alla chanser jag får, ta den där extra shotten man kanske inte direkt skulle tagit, springa naken genom stan. Jag vill bara leva och njuta av varje dag i mitt liv.

- Jag måste alltid trotsa

- När jag är riktigt arg beter jag mig som ett barn.

- Jag är beroende av att ha rummet städat och sängen bäddad.

- Jag kan inte umgås med fula människor.

- Jag önskar jag var halv brasiliansk/iran/alban <- något av dom.

- Jag har lyssnar på Sia - Breathe me ända sen 2007/2008 och

gör det jämt när jag mår dåligt.

- Jag skärde mig när jag var liten för jag var dum och visste inte bättre.

Och nu går jag runt med en förstörd arm.

Då fortsätter vi med listan "min första kärlek."

Jag vet inte riktigt när man kan kalla det äkta eller "riktig" kärlek.

Men jag hade en pojkvän när jag var 6-7 år som gav mig fjärilar

i magen och som gjorde mig nervös och generad. Han gav mig

även min första puss på munnen. Där satt vi i en ruschkana och

räknade till tre sen pussades vi. Den här killen är Anton, han gav

mig även ett jättefint armband och ett halsband i snäckskal från

Thailand som jag har kvar än idag! Det var min barndomskärlek

'

Men jag har aldrig riktigt fått starka känslor för killar, jag ser på

dom som en helt annan varelse. Visst hade jag pojkvänner osv

men för mig var det bara tidsfördriv.

Tills Alex kom och visade mig vad kärlek är. Han visade mig att

man visst kan vara sårbar,

att man mår bra av att ha en besvarad kärlek. Jag trodde aldrig

att jag skulle kunna ha ett förhållande. Men här är jag, vi, han

och jag. Och i år firar vi 2 år tillsammans.

Men en sak jag i alla fall ångrar det är att jag tar för mycket för givet. Som ett exempel skolan. Jag har alltid tänkt "äsh, det löser sig.." men det har även byggt upp massa stress inom mig pga av att jag tänker så korkat. Nu har jag hur mycket som helst att göra på endast två veckor och jag håller verkligen på att bryta ihop. Så det jag verkligen ångrar är att jag inte tar tag i saker direkt utan låter det vänta.

Om jag ska välja något annat jag ångrar som är mer privat i mitt liv är all skit jag utsatt Alex för. Jag kan ibland vara väldigt egoistisk och allt måste bli som jag vill. Jag älskar verkligen min kille men ibland blir jag blind för hur dum jag kan vara. Jag gör det inte med mening, verkligen inte. Och att jag har sårat honom så mycket som jag faktiskt lyckats göra. Jag tycker han är värd en bättre människa än mig, det gör jag. Han är verkligen en toppen kille, jag har verkligen haft tur.

Klassen.

Våra goa filmstunder.

Någon som alltid vart där för mig hela livet är Victor. Det är så synd att vi inte träffas lika ofta längre men han kommer alltid vara den vännen som är för mig närmast hjärtat. Han är verkligen en kille jag kan berätta allt för och veta att det stannar där. Jag  vet att han alltid ställer upp för mig oavsett vad och att ha en sådan vän är verkligen guld för mig. Jag har svårt att lita på tjejer och får faktiskt lättare kontakt med killar. Så jag är glad att jag har fått ens lära känna Victor. Vi bodde grannar i ca 14 år och jag flyttade ifrån honom nu i februari och bara det var jobbigt. Att inte kunna ha någon att gå ut och få en kram av när man mår skit eller en att gå ut och berätta alla roliga händelser man varit med om. Jag älskar Victor med hela mitt hjärta, han är verkligen bäst.

världens bästa bästaste vän.

.

Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma i mitt liv är när jag och Alex hade 3 månader tillsammans. Dom  två gångerna innan hade vi inte gjort något speciellt och jag var lite småputt över det. (TÖNT JAG ÄR.) Men i alla fall, dagen innan våran tremånaders dag så frågade Alex mig om vi skulle vara imorgon. Och jag var en liten pms bitch och svarade "Vi kan ju lika gärna skita i att träffas för vi gör ju inget speciellt dom dagarna ändå". I dagens läge kan jag inte fatta att jag ens kunda vara så jävla elak. Men vi bestämde att träffas ändå. Så efter skolan tog jag bussen hem till Alex där jag möttes av det här...

.

.

.

Jag älskar dig Alex ♥

Mitt namn är då Amanda Doverfors. Jag bor just nu i en nyrenoverad lägenhet i Skövde. Vi flyttade hit i februari och bodde innan i älskade Stöpen. Jag bor med min mamma, pappa, syster och ett marsvin som tillhör mig. Jag går på plusgymnasiet i Skövde på linjen SPA fitnesse och hälsa. Där det handlar mycket om kroppen, massage och ja man kan lika gärna kolla på Anna Skipper så fattar man. Jag stormtrivs där med min underbart goa klass!

Jag har en pojkvän som heter Alexander men som kallats Svanis under många år. Vi blev tillsammans 2009 och har gått igenom oerhört mycket tillsammans. Men som ni ser we still got it ;).

Just nu håller jag inte på med något speciellt förutom skolan. Förr red jag mycket och när jag var liten var jag en såkallad sportfåne som höll på med fotboll och handboll. Kan man inte tro idag. Men allt det slutade när jag bytte skola till Synapsen och inte hade tiden över. Men annars för att röra lite på det lilla fläsk jag har så springer jag. Älskar att bara ta headsetet och inte behöva tänka på något annat.

Vad mer kan man säga?

Jag är en ung tjej som älskar livet, vill uppleva mycket innan jag dör!

.

Jag och Tobbe innan en clearound på Kulis våren 2009.

Han var min favvis allt ♥