En barndoms kompis till mig har nyligen mist sin låtsas farfar. En människa jag också hann träffa och lära känna lite smått. Sånt här får mig att tänka.. Man måste ta vara på sina nära och kära, livet är fullt med tragedier. Man vet aldrig när det är någon av ens egna som går bort. Jag älskar min familj något oerhört mycket trots alla småtjaffs och bråk vi har. Vad vore jag utan dom egentligen? ♥