Jag är en människa som är beroende av närhet och människor runt mig hela tiden dygnet runt.

Jag är sjukt rädd för att vara ensam. Och så fort jag är själv så får jag panik och måste göra något. Det låter kanske jätteknäppt men samma sak på natten. Klarar knappt av att sova ensam, ligger och vrider och vänder och vaknar hela tiden. Men när jag har en axel att sova mot så sover jag som ett barn hela natten lång.

Kan vakna och börja gråta och skaka och få panik, SKITLÖJLIGT.

Jag är en stark människa och önskar att jag skulle kunna klara mig bättre ensam men det här är verkligen min största svaghet.

Det här drabbar även när jag har förhållanden, även fast jag inser att killen är en idiot eller ett riktigt svin så kan jag inte riktigt släppa taget så lätt som en del andra. Varför? Jo, för jag klarar inte av ensamheten.

Det här är något jag verkligen måste jobba på.

♥