Varför tänker man så mycket på nätterna? Just nu går mina tankar runt mig och Alex, runt allt vi gått igenom. Vi har verkligen gått igenom ALLT känns det som. Vi har varit så kära att vi bara varit med varandra, vi har gått igenom döden i olika former, otrohet, bråk, sorg, ALLT känns det som. Jag känner bara att vissa saker fastnar och lämnar aldrig mig ifred, vissa saker som gör det svårt att fortsätta. Just nu känns det riktigt som att allt hänger på en kant och kan bara falla ner pladask. Det känns som att Alex och jag har börjat tappa allt, även fast vi älskar varandra. Jag känner att jag får inte riktigt ut det jag vill ha utav det här. Åh vad jag skriver av mig nu men nu är hjärnan i högvarv. Vad  gör man i mitt läge? Snälla gud om du finns kan du inte hjälpa mig någon gång i livet eller?! Jag vill bara att allt ska bli bra, ett förhållande där man respekterar varandra, man tar hand om varandra och gör varandra lyckliga.