Jag kan verkligen bete mig som en idiot och egoist utan att jag tänker på det. Något jag får ta hårda smällar av. Jag tror att det beror på osäkerhet, en slags rädsla jag har. Och jag hatar det. Jag hatar det så mycket att jag nästan hatar mig själv emellanåt. Jag försöker vara så jävla stark och vara snäll osv. Men till slut brister det, och då brister det inte lite utan det blir ett helt galet ställe i mitt huvud. Detta är verkligen inte något jag vill. Jag vill kunna vara stark och lita mer på mig själv. Du fuckar upp min hjärna. Något brutalt, jag har skapat en rädsla för att vara ensam. En rädsla för att vara utan dig. För utan dig känner jag mig inte trygg, och när jag inte känner mig trygg så blir jag den där osäkra tjejen som inte vet vart hon ska ta vägen. Jag ska lära mig att leva mitt egna liv. För egentligen behöver jag inte dig så mycket som jag tror.